Innovationsprojektet Fenix – AI-baserat beslutsstöd för återbruk tar avstamp i det ökande behovet att använda en större andel återbrukat material och komponenter i byggprojekt. Projektets slutresultat är en prototyp som kan ge rekommendationer om återbruk utifrån skadliga material och viktiga insikter om arbetssätt och affärsmöjligheter i branschen. Vi har pratat med projektledare Ylva Lemke, Plan B.
Vilka ser ni som de mest intressanta resultaten av projektet?
– En viktig insikt från projektet var att den ursprungliga idén – att använda AI för att ställa frågor direkt till BIM-modeller – inte helt motsvarade hur arbetet i branschen faktiskt bedrivs idag. Intervjuer visade att BIM-modeller för befintliga byggnader ofta saknas och att materialinformation istället vanligtvis finns i inventeringsprotokoll i exempelvis Excel, vilket gör den svår att använda direkt i AI-baserade system. Samtidigt identifierade vi en tydlig potential för AI att analysera materialinformation och jämföra den med tekniska krav för att stödja beslut om återbruk. Projektet resulterade i en prototyp som kan ge rekommendationer kring återbruk baserat på exempelvis förekomst av skadliga ämnen i byggmaterial. Detta synliggjorde också en viktig hållbarhetsutmaning: att återbruk i praktiken ofta begränsas mer av bristande struktur, spårbarhet och tillgänglighet i materialdata än av brist på återbrukbara material. Projektet visar därmed att bättre informationshantering är en central förutsättning för att kunna skala upp cirkulärt byggande och fatta mer träffsäkra återbruksbeslut, säger Ylva.
Vem hoppas ni ska använda resultaten, hur planerar ni att nå dem och hur hoppas ni att de ska använda resultaten?
– De främsta målgrupperna för resultaten är aktörer inom bygg- och fastighetssektorn som arbetar med hållbarhet, återbruk och materialinventering, exempelvis fastighetsägare, projektledare och miljösamordnare. Vi hoppas att resultaten kan användas av dessa grupper både som kunskapsunderlag för hur AI kan stödja återbruksprocesser, som inspiration för utveckling av digitala beslutsstöd inom byggsektorn samt som ett underlag för fortsatt arbete med standardisering av inventeringsprotokoll och materialdata. Vi hoppas också att resultaten ska bidra till att fler aktörer kan arbeta mer systematiskt med återbruk genom bättre informationshantering, vilket i förlängningen kan stärka cirkulära materialflöden och minska klimatpåverkan i byggprojekt. Erfarenheterna som Fenixprojektet gav rörande AI som beslutsstöd kan dessutom tillämpas på många olika områden i samhällsbyggnadsprocessen, till exempel för att optimera faktorer såsom kostnad, kvalitet och hållbarhet.
– Vårt mål är också att våra befintliga kunder ska använda resultaten som stöd i arbetet med återbruk och cirkulärt byggande. Planen är att löpande presentera och diskutera utvecklingen av tjänsten i dialog med kunderna. På sikt hoppas vi att resultaten kan bidra till mer datadrivna beslut kring återbruk i byggprojekt, säger Ylva.
Vad ser ni som nästa steg, hur vill ni ta resultaten vidare?
– Ett viktigt nästa steg är att arbeta vidare med standardisering av inventeringsprotokoll och BIM-baserade informationsmängder så att information om material blir mer strukturerad och maskinläsbar. Detta skulle skapa bättre förutsättningar för AI-baserade beslutsstöd i återbruksprocesser. Det är också ett viktigt steg för att kunna skala upp återbruk mer systematiskt och skapa bättre förutsättningar för cirkulära materialflöden med minskad klimatpåverkan. Vi vill också fortsätta utforska potentialen i AI-baserade system, exempelvis multi-agent-lösningar som kan analysera olika aspekter av återbruk. Samtidigt ser vi att utvecklingen inom AI snabbt gör det enklare att skapa BIM-modeller av befintliga byggnader. Detta öppnar på sikt möjligheten att Fenix kan användas för att ställa frågor direkt till BIM-modeller kring återbruk och materialval, fortsätter Ylva.
Har du något mer du vill berätta om resultaten?
– Projektet har visat hur viktigt det är att utveckla digitala lösningar i nära dialog med användare och deras faktiska arbetsprocesser. Under projektets gång justerades därför fokus från BIM-baserad analys till att arbeta mer direkt med materialinformation i inventeringsprotokoll. Det har också tydliggjort att vägen till ökat återbruk och verklig hållbarhetsnytta inte bara handlar om ny teknik, utan om att säkerställa att materialinformation är tillräckligt strukturerad, spårbar och användbar i praktiken. Samtidigt ser vi att utvecklingen inom AI och digitalisering sker mycket snabbt och att förutsättningarna förändras kontinuerligt. Det innebär att idéer som idag är svåra att realisera kan bli fullt möjliga inom en relativt nära framtid. Vi ser därför projektet som ett viktigt första steg mot mer AI-baserade beslutsstöd för återbruk i byggsektorn, avslutar Ylva.